Fasanwallenbergare

Wallenbergare på fasan är en okänd storhet. Lätt och fin. Perfekt för en romantisk middag mellan två erfarna vuxna gourmeter. Det finns vad jag vet mycket lite dokumenterat runt denna utmärkta rätt. Wallenbergare i sitt originalrecept är gott. Ja, faktiskt mycket gott, men lite mjäkigt. På fasan är det inte bara gott utan också lite spännande. Det är nämligen så att göra just Wallenbergare är det bästa sättet att lura i sig fasan.

Det här behöver Du:
Engelsk jaktkostym. Stövlar av naturgummi. Keps från Locke’s på S:t James’ Street. Hagelbössa, gärna engelsk. Diverse annan utrustning. Observera att Du aldrig kan se tillräckligt löjlig ut i samband med en riktig engelsk fasanjakt. Men med stil. Undvik ”älgjägarbyxor” med flärpar som hänger utefter frambenen och flaxar, seglarstövlar, fiskartröja, basebollmössa, lovikavantar täckjacka m.fl. kid/naturplagg. Jag har sett många av mina vänner kasta bort chansen till framtida trevliga jaktinbjudningar genom att dyka upp i ’fjällrävenuniform’. Vad som är viktigt om man känner sig osäker är att ta rådgivning före akten. Glöm bara inte att låta en god vän i ungefär Din storlek ”övningsköra” utrustningen först. Den får absolut inte se ny ut! Ta med några goda vänner; gärna någon adelsman om Du inte själv redan är det. Jag tar alltid med en god vän som är baron – en utmärkt skytt, men klen kock. Fasanjakt sker inte före december månad – fåglarna är då för små och flyger för dåligt. Att jaga i november är socialt självmord, så jag ber Dig undvika detta. Baronen ifråga behöver självfallet inte informeras om detta, han vet. Fasanjakten börjar och det är inget nöje. Tvärtom. I korthet skall jag nu söka hitta de få glädjestunder som kan uppkomma mellan alla pekpinnar, misstag och regler. Först och främst skjut bara på ”Dina” fåglar. Lämna grannens fåglar ifred; även om denne fåfängt avfyrat båda sina pipor efter den fortfarande flygande fasanen, får Du absolut inte skjuta ”hans” fågel. Det är mycket ofint att visa att just Du kan göra vad Din granne själv inte förmår. Girighet är inte heller i allmänhet sett som en positiv personlig egenskap – förutom hos fondkommissionärer och fondförvaltare. Nej, Du skall vara nöjd med lottens utfall. Så, om grannen står bra, men skjuter dåligt, njut av skådespelet, och lämna bössan ifred. När Du nu får några fasaner över Dig så lämna de lågt flygande i fred. Skjut bara på de riktigt höga. Ta gärna en cigar under själva skyttet, för att visa att Du inte bryr Dig om hur många Du skjuter; det imponerar. Skjut alltid med en sidebyside; inte over/under vilken är en förnämlig konstruktion för hagelskytte, vida överlägset ofoget att ha piporna bredvid varandra. Men, detta med piporna på varandra är ett modernt påfund, och anses vara en styggelse – i alla fall av de engelska puritanerna som Du nu tydligen jagar med. Dessa påstår dessutom alltid sig ha ärvt sitt vapen av någon äkta eller påhittad släkting. För övrigt kan jag omtala att Baronen alltid skjuter med en over/under. Fast han är ju baron… När jakten är slut erbjuder man Dig två fasaner som minne. Dessa tas alltid emot. Engelsmän lämnar fåglarna sedan till sin slaktare som sköter om dem inför tillagningen. Jag föreslår att Du tar hem dem. Undvik att lägga dem i handbagaget bara – det leder bara till en massa frågor vid incheckningen; nej, ner med dem i resväskan. Fåglarna kan gott hänga till sig några dagar så att viltsmaken kommer fram riktigt ordentligt. Ja, Du kanske trodde att surströmming var ett unikt svenskt manlighetsprov. Då har Du inte ätit en fasan som hängt outtagen tills huvudet nästan lossnat från kroppen; och som dessutom tillagats lite ”a point”. Good luck! Vi skall dock söka oss en annan väg. I köket:
Nu är du hemma igen. Glöm inte att tacka för jakten (om Du blivit bjuden); var det istället Du som var värd har Baronen nog redan tackat med ett personligt kort med sitt vapen tryckt i övre vänstra hörnet. Fasanbrösten har nu ”legat till sig” i resväskans värme och är perfekta att tillaga. Ut med mixern från skåpet, damma av den, och där Du nu helt sonika kör ner fasanbrösten. Lägg så de färserade fasanbrösten i en kyld bunke (eller i en annan bunke med lite isvatten i). Rör i salt, svartpeppar och kajennepeppar. Arbeta snabbt, bestämt och blanda ordentligt. Försitt ingen tid. Rör i äggulorna, en i taget och sedan grädden i små skvättar. Smeten kommer vara lite lös. Forma den relativt lösa smeten till biffar och vänd dom i rivet bröd (ta en gammal fralla som du river med ett rivjärn) stek 7-9 minuter på var sida, i rent smör, på medelhög värme. Genomstek alltid Wallenbergarna - viktigt. Fasanwallenbergare kräver längre stektid än traditionella Wallenbergare. Det är tillrådligt att försöka utveckla sin person med lite stenmurklor. Inte toppmurklor – dom kan man regelmässigt vara utan. Murklorna skall vara tillredda och stekta i smör, avstämda med lite grädde och en trevlig Cognac. I så fall kan ärterna och lingonen lämnas därhän.